SKRÄCKUPPLEVELSER #2 - En miniserie i två delar

Ja, det var tisdag. Jobbdag. Den enda jobbdag jag hade på hela påsken 2009 :-) Gasade in till jobbet med T4:an som nu hade bromsar provisoriskt fixade av M's morbror. Morbrorn hade snabbt konstaterat att ett rör rostat sönder och måste bytas ut om bromsarna skulle fungera som dom skulle igen. Ett nytt rör i koppar hade beställts istället för det gamla sönderrostade i stål.

Volvo, varför satte ni inte ditt ett kopparrör från början? Dom kostar inte mer än några hundra... och kanske kan rädda livet på folk! Kanske är dax att byta till en Mercedes, eller varför inte en SAAB i dessa kristider? Nåväl, jag vet på tok för lite om bilar och reservdelar för att vidare utveckla detta. Hur som helst så ska ett nytt kopparrör monteras dit i helgen. Skönt!

Väl medveten om att bromsarna är lite "skakiga" så körde jag naturligtvis extra försiktigt, med extra uppsikt och extra koncentration hem från jobbet på tisdagen. Vill ju inte vara med om något tillbud på den mil som är att köra. Detta var väl förmodligen vad som räddade mitt liv strax senare. Håller farten bland fartkameror, långtradare och stressade hemvändare i eftermiddagsruschens kanske värsta timme mellan 16-17. Kan räkna till 2 totalt galna omkörningar där förbud råder (men ingen kamera är uppsatt) av ett stycke BMW (nej, inte morbrorns röda) och en blå Volvo S80! Räkna med att dom kom hem 30 sekunder snabbare än alla andra :-) Måste kännas skönt för dom!

Växlar ner till 4:ans växel eftersom jag närmar mig den sista kameran - alla andra ställer sig på bromsen och hela vägen lyser rött i bromsljusets sken. Många tror visst att om man kör 60-70 före kameran så har man liksom kompenserat sin övriga fortkörning med det. Det finns mycket dumt folk med körkort.

Sen efter kameran händer det. Vid Delåkvarn kör han ut. Utan uppsikt åt vare sig vänster eller höger. Gubben med keps. I en gammal survolvo. 240:a? Kanske en 142:a. Färg okänd. Hjärnan han inte registrera det. Rätt ut på E4:an kör han ut. RÄTT UT!

Han kanske gjorde en missbedömning, kanske någon tänker. Nej säger jag. Det var ingen missbedömning. Om det hade varit en missbedömning hade han snabbt lagt sig på väggrenen eller åtminstone kört ut till höger i körfältet. Men icke! Här seglar han rätt ut på E4:an mitt i körfältet. Nej föresten. Mer till vänster än mitt i.

Halvdana bromsar + rusningstrafik + hjärnlös gubbe med keps + mötande trafik = inga bra odds.

Här är jag ändå glad att jag hade en T4:a och ingen gammal 745:a utan acceleration. Det var liksom ingen idé att bromsa, för då hade jag kört sönder både 240:n och kepsgubben. (Själv hade jag väl klarat mig utan en skråma vare sig på mig själv eller på kex-bilen haha) Gasen i botten ut på mötande körfält. Handen på ratten så bilhornet hördes ända in till Iggesund. Skulle det fungera?

Det är något märkligt med tiden. Detta tog väl kanske max 10 sekunder, men kändes som flera minuter - och så här i efterhand känns det som minst en kvart.

Det gick bra. Kepsgubben klarade sig (vad jag såg i backspegeln). Mötande trafiken vejde. Bakomvarande trafik följde min manöver eller bromsade in bakom kepsen.

Usch! Inget man glömmer i första taget.

Vad lärde man sig här då? Ingenting... galna förare finns det gott om. Både kepsar och andra. Kan man undgå dom i trafiken? Knappast.

Kom hem till frun lagom skakig. Middagen stod på bordet. Strimlad ryggbiff, krämig sås med fetaost och soltokade tomater serverades med ugnsbakade potatisklyftor och squash.

På onsdagen lät jag bilen stå.