Inte ens en vecka kvar!

Om mindre än 1 vecka börjar jag jobba halvtid! Resten av tiden d.v.s. resterande vaken (och kanske även sovande) tid ska jag vara föräldraledig. I jämlikhetens (och möjligen i större utsträckning jämställdhetsbonusens) namn så ska jag och M dela exakt lika på dagarna.

K har tidigare sagt att "det kommer du att balla på" - får han rätt? Framtiden får utvisa.

Några på jobbet tyckte att det var underligt - för jag måste ju tjäna mer än M. Och? Får man 3000:- extra i månaden i jämställdhetsbonus av farbror Reinfeldt, så tjänar man nog på det ändå, med tanke på våra icke alltför stora löneskilnader. Dessutom tjänar M mer än jag vissa månader pga Handels uråldriga, omoderna och orättvisa OB-tillägg. Och oavsett - så varför skulle jag inte vilja vara hemma? Jobbigt? Javisst. Men är det inte jobbigt på jobbet då? Och där jobbar man ju inte för sig själv och sin familj. Där jobbar man bara för pengar. Och möjligen för att man tycker det är kul (ibland iallafall).

Jag har ju nu, i mina tankar, stora planer för hur mycket jag ska hinna och vilja göra med Minna nu när hon och jag är ensamma ungefär varannan vecka. Även om jag vet att jag aldrig kommer att hinna med allt jag vill och tänker så är det ju ändå bra att ha en plan. En slags Att-Göra-Lista (AGL) för föräldraledigheten!

Så lägesstatusen inför min föräldraledighet på halvtid är verkligen till 100% positiv. Vi får väl se hur det står till om några veckor, när jag står där med en skrikande bebis med bajs fulla kläderna, tvätt upp till öronen, disk för en hel vecka, dammråttor upp till näsan och en elak krävande fru som förväntar sig god mat på bordet när hon kommer hem från arbetet.